Den 30 November 1995 föddes lilla jag, vi bodde i Älvsjö.

Så imorgon fyller jag alltså femton år. (Jag är inte gammal än inte, tror att jag är yngst av niorna)

Stallet idag och sen gymnasiemässan igen. Det var ännu mer folk än i torsdags och vi gick och pratade med några skolor...Men jag vet inte.
Jag ska gå sam. Sam-nånting men det är de ju så många som har. Man kan inte gå runt och prata med alla. 
Och vad är rätt frågor?

ÅÅÅh, det var ljust. 
Var faktiskt, som jag tycker ett väldigt speciellt och vackert ljus några dagar då på höstlovet, har för mig att det var det likadant förra lovet. I alla fall hade jag velat fota mycket mer än jag gjorde men eftersom "T" var med så blev det inte så mycket. 

Har ni varit med om att ni någon gång har bara hållit i kameran, knäppt av utan att kolla alls och det har blivit en jättebra bild...Det har jag, lite konstigt, vet inte...Kanske bilden högst upp i det här inlägget är en sån...Nä, jag minns inte men det är kul.

Jag var och simmade med skolan idag och på vägen tillbaka var bussen försenad så vi fick stå ute i kylan och vänta. Sen kunde den inte ta den vanliga vägen utan fick hoppa över massa hållplatser, som tur är inte våran. Sen kunde jag inte låsa upp min cykel för låset hade frusit.

*


Bilderna är som vanligt inte redigerade, för övrigt så har jag sovmorgon idag :)

Efter att nyss ha tagit bort gipset från sin handled lyckades min lillebror springa in i sin kompis.

Jag har ett litet problem, det är nämligen så att jag fyller år väldigt snart (den 30) och jag vet inte vad jag önskar mig, faktiskt inte. Jag har en önskelista men den är väldigt kort......Vad önskar jag mig???



Annars ska jag snart åka in till stan och se den senaste Harry Potter filmen

Jag vet inte varför bloggen ser ut såhär....Okej, jag vet, jag ändrade. Men jag visste väll inte riktigt vad jag ville och jag är inte säker på vad jag tycker om bokstavssoppan heller, men nu får det vara så.

Annars gick ridningen bra idag, tror det var förr förra veckan som jag inte visste alls vad jag skulle göra, byta ridskola? Men det känns som om det har vänt....Lite, på sätt och vis.
Problemet med ridsport är att det känns som om man hör så mycket olika. En del säger det är rätt, gör si, andra säger att dom första är knäppa och att man istället ska göra så, och jag står i mitten av allt ihop och vet ingenting....Fast nu tror jag att jag stannar kvar, i alla fall för ett tag.

Annars väntar en svart vecka fullproppad med viktiga prov och inlämningsuppgifter, så därför borde jag plugga nu....Men..........Så jag har ägnat dom senaste 45 minuterna åt att rita upp  dom fem kommande veckorna och sätta in allt, för att få överblick, och ja, det är mycket men ja, igen, det kommer gå.

Ska också till gymnasieveckan nästa vecka, två gånger, en med mamma och en med skolan, då måste man veta lite för det kommer vara helt fullt och trångt och alla kommer att försöka sälja så jag måste ha valt ut några skolor.
USCH! Fy fan, jag hatar viktiga beslut och jag hatar att tiden går. Om jag hittar något bra så kan jag inte bara ta det, jag måste undersöka dom andra och komma fram till att dom verkligen är sämre, som igår när jag skulle välja ett tyg för en sak jag ska göra i sy-slöjden, jag kan inte bara hitta ett tyg och ta det, jag måste leta igenom alla tygtunnor och välja dom finaste, sem han ska köpa något måste han kolla mycket.n välja en va dom. Men sen när jag hade den där högen,  med dom bästa, så hade jag ändå nästen ingen tid till att välja bland dom. Min pappa är lika dan, det tar lång tid om han ska handla något, tex. en mikro, han vill se till att han verkligen köper den bästa.

Så klockren och underbar, totalt ombytta roller.

Idag tror jag att jag gjorde något väldigt dumt.
Jag överdrev nog, var för hård och kall, även om det var jobbigt.
Jag vet inte hur nära jag var men ett tag trodde jag att jag bettet mig väldigt dumt mot en av dom jag älskar mest. Gjort henne ledsen och givit henne skuld känslor fast jag egentligen var den som hade fel. Eller hon hade väll på sätt och vis "Fel" men jag överdrev nog väldigt mycket, förstorade upp det.
Nu kanske jag bara var nära, jag kanske aldrig gjorde henne så ledsen, men ändå, man måste stanna upp och tänka vad man säger, fast man är arg. 
För även om man har starkt temperament och är förbannad så kan det på sätt och vis bara bli en förklaring och inte en ursäkt. (Även om jag brukar använda det som det)



Daisuki

Det här kommer bli en lång dag, är jävligt trött, har nästan inte ätit någon frukost - blir ännu tröttare av det och tror inte jag har sovit tillräckligt. Lägg till att jag har ont i höger lår, typ träningsverk, men det är konstigt för det är nästan ingenting i vänster, det gör skit ont, någon som vet om man kan sträcka ett lår? Lägg till skit tråklig svenska och massa plugg: Skitdag...

När jag blir inspirerad kan jag se bilder framför mig, det som är irriterande är att ibland om man försöker fota dom där bilderna så går det inte, går inte, det blir inte bra, inte som man tänkt sig, eller så kan det vara helt fel årstid...

Förut när jag skrev väldigt mycket så var det som att hela tiden ha en liten dvärg i huvudet. Ibland vaknade den här lilla dvärgen och sa ord inuti mitt huvud, och jag skrev, vad han sa, orden bara kom till mig. Nu har den här dvärgen sovit, väldigt läge och går inte att väcka, han ger mig inga ord längre. Sista gången jag riktigt fick några var nog någon gång i början av den här terminen, och så igår....Kanske inte på samma sätt som förut, men något fick jag igår. 
I alla fall så är jag rädd, jag älskade att skriva. Tänk om det inte kommer tillbaka, jag kanske har blivit "för gammal". Tänk om min dvärg har flyttat, för alltid, tänk om jag kommer leva mitt liv från och med nu utan skrivandet...

Gammal bild på drömmfångare

I natt drömde jag något konstigt, jag som inte brukar drömma. Kanske berodde det på att jag inte sov hemma? (sov i Uppsala)
I alla fall så var jag i skolan och jag vet inte om vi hörde ett larm eller om vi bara visste att det skulle komma flygplan och släppa bomber på oss.
Där jag går i skolan brukar dom ibland testa (Alltså inte skolan, området) något larm som tydligen ska användas om vi någon gång håller på att bli bombade, jag tror det finns skyddsrum också och det här larmet kan vi ha hört i drömmen, fast jag minns inte om vi hörde något. I alla fall så började alla springa ut, som om brandlarmet gått eller som om vi hade brandövning. Folk tar ut saker ur sina skåp men jag struntar i det. Jag går fram till dom två personer som är mina två bästa kompisar, (I verkligheten också) "T" och "S", var för sig och jag säger något i still med. "Jag älskar er, vi ses i nästa liv" 
Kanske sa jag också hej då, jag minns inte så noga, det är dåligt med drömmar, dom försvinner så snabbt och är jättesvåra att berätta om för en annan person. Jag tycker i alla fall att det brukar bli så att personen inte fattar och för en själv, som har upplevt det, är det självklart. Jag vet inte om jag i drömmen trodde på ett "nästa liv" eller bara sa det för att skämta, för at göra det lite mindre smärtsamt att skiljas, man kommer ju träffas igen. Jag vet inte.
Utanför skolan var det några människor som såg ut att tillhöra ett fotbollslag eller något, jag tror att dom kom och ställde upp sig på ett led. Jag ställde mig i ledet och frågade tränaren om han visste vart det fanns ett skyddsrum. Jag tror att min skolan också började ställa upp sig klassvis i led.

Rörigt men jag vill minnas

Okej, eftersom jag inte skulle backa ur så får ni några små, onödiga fakta om mig. XD

1. Jag älskar att sova med dumtäcke, det är så himla mysigt (!!) Synd att det är för varm att ha dom året runt.

Bild från veckan

Idag slutade jag skolan fyra...Då var det mörkt ute...Mörkt och kallt...Jag hade tänkt gå ut och springa men det blev ju aldrig av. Usch det är hemskt, speciellt mörkret.
Men vi får hålla ut, drömma om sommaren och dricka te och tända ljus.
Mörkt kändes det också att komma tillbaka till skolan, idag, tyvärr.

Vad gäller den här utmaningen tänker jag inte backa ur men jag måste komma på något bra först.

...Nej men det känns som det. En liten by uppe i dalarna, kanske tjugo pers som bor där året runt och några sommarhus.
En liten ödslig känsla kanske. Där fanns mer liv förut, när min pappa var liten bodde barn där året runt och om man går bakåt i tiden har det kanske bott 100 pers året om, det är inte mycket men jag kan tänka mig att det var mer liv då. Nu bor bara gamlingar kvar. Hus, världens minsta torg, en midsommar stång som står uppe året runt tills en ny sätts upp och brevlådor är vad som finns, och skog, fin skog.
Ni får inte tolka mig fel jag tycker inte att det är något fel med att bo i den här lilla byn, absolut inte men jag skulle inte vilja det.
Ändå längtar jag dit, det är sommar för mig, jag har varit där så otroligt många, så i somras när vi aldrig åkte dit, längtade jag.




Skrev det här igår men han aldrig lägga upp det.
Bilden är som vanligt inte redigerad

Imorgon drar jag och "T" till dalarna. Har lite blandade känslor.
Det ska bli härligt att träffa människorna, att bara komma tillbaka till det där huset, jag älskar det. Däremot börjar jag bli lite tveksamt...Det blir säkert kul att ha med "T", jättekul men på sätt och vis är vi olika, på sätt och vis lika.
Men det blir nog bra.
En nära släkting till mig har bett mig att fota henne och hennes man...Jag gillar det inte alls, jag vill inte, vill inte ha någon press. 
Hon säger att det inte spelar någon roll hur bilderna blir men hon ska ge bort dom i present, det är klart det spelar roll! Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. 
När jag började tycka foto var roligt så läste jag inte en enda fotoblogg, jag hade min lilla, ganska dåliga kamera som jag gillade att hålla mot saker och trycka på knappen, vända på den och se vad som hänt.
Gillar inte press.
Fast jag har sagt till henne att jag ska, fotta, så imorgon är det bara att gräva ner alla känslor i närmaste blommkruka och ta den där jävla bilden, en liten bild hur svårt ska det vara?
Fast hon ska ge bort den, till sina barn, det viktiga för henne kommer vara att det är jag som har tagit den...Hon kommer visa den för människor och säga att det var jag, på sätt och vis "skryta" lite. Usch.