Vi tar våra tabletter och lunkar vidare

Man känner sig yr, bara vid tanken på att karusellen möjligen ska börja snurra igen

En liten dröm, om en pytte, pytteliten händelse, som skulle förändra allt.

Men själva texten som skulle vara här försvann, slukades av jorden, så tills jag hittar den får det vara en rubrik.

Ibland undrar man varför en del konst hänger i stora utställningar och andra väldigt, liknande tavlor ligger i papperskorgarna.


Ibland kan det vara svårt att  skilja på stora tankar och trams, det kanske inte är så stor skillnad, mellan dom två. Eller så kanske dom i alla fall är närmare släkt med varandra än dom djupa tankarna med historien om dom där jättesnygga, trendiga skorna.

Sparade papperslapar för en framtid i möjligheternas tillstånd.

...Får du reda på saker.
Hemska saker som du egentligen kanske inte hade velat veta. Men saker som dock tillhör verkligheten.
För det som kallas verkligheten är en svart plats, fylld med orättvisor.


Ibland förvandlas mitt hjärta plötsligt till en ballong som någon där inne börjar blåsa upp. Den blir större och större, töjs.
Men någon där inne slutar inte blåsa, fast den svarta ballongen bara består av tunt gummi. Någon bara fortsätter och snart kommer ballongen att sprängas, med en hög smäll.

Jag är inte den som bara chansar, kastar mig ut och riskerar att krossas.

Det bruna ögonparet granskade honom kritiskt.

Han började svettas, i hårbottnen av alla ställen, han som varit så lugn!

Ögonen gled över honom, tycktes granska honom från dom putsade läderskorna, upp över den noggrant struckna kostymen för att tillsist nå huvudet, ansiktet och det svartfärgade håret.

Ögonen riktades åter ner till passet och kortet på mannen han skulle försöka likna.

Nej! Nej! Det här var bara inte sant! Inte när han kommit så här långt!

Svetten spred sig och paniken kom smygandes men med den kom också det värsta, tankarna. Gick inte det här igenom skulle han dö, dom skulle döda honom...

Röntgenkamerorna, metalldetektorerna, allt var bara för syns skull!

För att invagga en i en falsk trygghet och få en att tro att om man bara lyckade lura dessa av  männsikor påhittade aparater så var spelet klart!

Klart och vunnet!

Men nu hade han insett att dessa maskiner hade ingen som helst betydelse i kampen om vinsten. Vad som skulle avgöra det hela var mannens ögon, om han lyckades genomskåda honom...Vilket han tydligen också gjort, varför skulle han annars ta så lång tid på sig?

Lika snabbt som paniken tidigare trängt sig ur den vrå i hans tå som han nogrant gömt den i ändrades mannens ansiktsuttryck, han log med ens och tittade upp.

”Ja, här verkar ju allt vara i sin ordning, trevlig resa”

 

 

 

Inte så redigerat ännu

Ingen av mina bilder/texter får kopieras