Det bruna ögonparet granskade honom kritiskt.

Han började svettas, i hårbottnen av alla ställen, han som varit så lugn!

Ögonen gled över honom, tycktes granska honom från dom putsade läderskorna, upp över den noggrant struckna kostymen för att tillsist nå huvudet, ansiktet och det svartfärgade håret.

Ögonen riktades åter ner till passet och kortet på mannen han skulle försöka likna.

Nej! Nej! Det här var bara inte sant! Inte när han kommit så här långt!

Svetten spred sig och paniken kom smygandes men med den kom också det värsta, tankarna. Gick inte det här igenom skulle han dö, dom skulle döda honom...

Röntgenkamerorna, metalldetektorerna, allt var bara för syns skull!

För att invagga en i en falsk trygghet och få en att tro att om man bara lyckade lura dessa av  männsikor påhittade aparater så var spelet klart!

Klart och vunnet!

Men nu hade han insett att dessa maskiner hade ingen som helst betydelse i kampen om vinsten. Vad som skulle avgöra det hela var mannens ögon, om han lyckades genomskåda honom...Vilket han tydligen också gjort, varför skulle han annars ta så lång tid på sig?

Lika snabbt som paniken tidigare trängt sig ur den vrå i hans tå som han nogrant gömt den i ändrades mannens ansiktsuttryck, han log med ens och tittade upp.

”Ja, här verkar ju allt vara i sin ordning, trevlig resa”

Inte så redigerat ännu

Ingen av mina bilder/texter får kopieras