Har tänkt rätt mycke på vad jag ska skriva i det här inlägget. Det är ju så att jag börjar skolan imorgon....Något som väll är både bra och dåligt.
Ibland känns det som att alla i min klass hatar mig och tycker jag är skit jobbig, fast så är det ju inte, jga har riktigt bra vänner och några som jag vet att dom absolut inte hatar mig men en del andra....Man tycker att "men det ska jag väll skita i" och att det bara är att inte bry sig men jag har inte så bra självförtroende och det är inte ås lätt. Tillslut börjar man tänka att  dom kanske delivs har rätt....Och så börjar man tänka att man kanske ska ändra på sig, kanske vara lite mer så, strunta i det. Men jag vill inte ändra på mig själv!...Samtidigt händer det ofta att jag inte tycker att jag riktig vet vem jag själv är.

Samtidigt vet jag inte hur mycket mitt dåliga självförtroende (på sätt och vis är det dåligt på sätt och vis inte) spelar in i att jag känner mig (ska inte säga hatad) "inte omtyckt" av vissa personer.

En annan jobbig sak är att det har varit så mycket bråk på min skola förra terminen, lärarna har strejkat coh lektioner har inte gått att hålla...Förut blev jag ledsen när jag tänkte på att jag ska sluta (nu har jag bara nian och halva åttan kvar) eftersom jag alltid tyckt om min skola så mycket men nu för tiden har jag ibland känt att det ska bli skönt att börja gymnasiet för att få börja i en ny klass.
Blir skönt när "S" (en av mina bästa vänner och klasskamrat) kommer hem, hon är fortfarande borta.


Nä! Nu ska jag sluta deppa! Jag ska gå dit imorgon och vara glad över att träffa alla! Jag har ju kompisar och otroligt bra lärare.