Utkast: Nov. 1, 2010


Gammal bild på drömmfångare

I natt drömde jag något konstigt, jag som inte brukar drömma. Kanske berodde det på att jag inte sov hemma? (sov i Uppsala)
I alla fall så var jag i skolan och jag vet inte om vi hörde ett larm eller om vi bara visste att det skulle komma flygplan och släppa bomber på oss.
Där jag går i skolan brukar dom ibland testa (Alltså inte skolan, området) något larm som tydligen ska användas om vi någon gång håller på att bli bombade, jag tror det finns skyddsrum också och det här larmet kan vi ha hört i drömmen, fast jag minns inte om vi hörde något. I alla fall så började alla springa ut, som om brandlarmet gått eller som om vi hade brandövning. Folk tar ut saker ur sina skåp men jag struntar i det. Jag går fram till dom två personer som är mina två bästa kompisar, (I verkligheten också) "T" och "S", var för sig och jag säger något i still med. "Jag älskar er, vi ses i nästa liv" 
Kanske sa jag också hej då, jag minns inte så noga, det är dåligt med drömmar, dom försvinner så snabbt och är jättesvåra att berätta om för en annan person. Jag tycker i alla fall att det brukar bli så att personen inte fattar och för en själv, som har upplevt det, är det självklart. Jag vet inte om jag i drömmen trodde på ett "nästa liv" eller bara sa det för att skämta, för at göra det lite mindre smärtsamt att skiljas, man kommer ju träffas igen. Jag vet inte.
Utanför skolan var det några människor som såg ut att tillhöra ett fotbollslag eller något, jag tror att dom kom och ställde upp sig på ett led. Jag ställde mig i ledet och frågade tränaren om han visste vart det fanns ett skyddsrum. Jag tror att min skolan också började ställa upp sig klassvis i led.

Rörigt men jag vill minnas
2010-11-13 @ 17:04:00 Tankar & Åsikter Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0