Alice har tillslut vant sig vid att falla genom gropen, så gott man nu kan, jga längtar fortfarande tillbaka till min trädgård, mitt trygga undangömda paradis, alla människor, allt underbart, den stora tryggheten. Men det finns ingen väg tillbaka och kanske så är framtiden ljus. Framtiden, men tills dess står jga inte ut, vill inte vara kvar här, eller vill men inte på samma sätt ,vill landa någonstanns, nå botten, sluta falla, hoppas bara att det ligger något mjukt där nere och väntar på mig för just nu håller jag på att bli galen