Jag är hemma från världens ände...

...Nej men det känns som det. En liten by uppe i dalarna, kanske tjugo pers som bor där året runt och några sommarhus.
En liten ödslig känsla kanske. Där fanns mer liv förut, när min pappa var liten bodde barn där året runt och om man går bakåt i tiden har det kanske bott 100 pers året om, det är inte mycket men jag kan tänka mig att det var mer liv då. Nu bor bara gamlingar kvar. Hus, världens minsta torg, en midsommar stång som står uppe året runt tills en ny sätts upp och brevlådor är vad som finns, och skog, fin skog.
Ni får inte tolka mig fel jag tycker inte att det är något fel med att bo i den här lilla byn, absolut inte men jag skulle inte vilja det.
Ändå längtar jag dit, det är sommar för mig, jag har varit där så otroligt många, så i somras när vi aldrig åkte dit, längtade jag.




Skrev det här igår men han aldrig lägga upp det.
Bilden är som vanligt inte redigerad
2010-11-07 @ 20:55:02 Tankar & Åsikter Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0