Jag satt nere i ett djupt, svart hål och fällde tårar.
Skrev sidor om hur värdelös jag var och hade fastnat i ett tanketrassel.
Ett svart, hårigt trassel om hur patetisk människan är och om att världen är svart.
Tack för att ni orkade med mig trots att klockan var mycket.
Tack så jävla mycket för att ni orkade dra upp mig ur mitt egengrävda hål



TACK mamma och pappa ♥
2010-04-21 @ 17:06:23 Skruvat med salt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0